Tur i oturen


img
Min man var tyvärr med om en läskig olycka i torsdags. Han skulle som vanligt cykla iväg till pendeltågstationen för att åka tåget till jobbet på morgonen. Termometern visade 6 plusgrader, så risk för halka verkade inte så troligt. Dessvärre var det visst en jäkla isfläck i en av backarna han åkte nerför i alla fall, och där hade han såklart oturen att slå en volt.
Några grannar såg det inträffade och ringde ambulans och kom med varma filtar att lägga på honom ute på gatan. De försökte inte flytta på honom som tur var – för man skall ju aldrig själv försöka dra upp eller flytta på folk som råkat ut för olyckor. Sedan blev det skjuts till Alingsås lasarett där han fick genomgå röntgen och andra undersökningar, innan han slutligen placerades för observation på IVA. Han kunde som tur var röra på händer och fötter men hade väldigt ont, stackaren.

Det visade sig att han knäckt till en kota i ryggen rätt så ordentligt, plus att det såg ut som att han fått en liten blödning innanför skallbenet. Blödningen verkade dock inte vara någon fara med efter ett dygns observation, men ryggkotan var värre. Han skall nu de närmsta tre månaderna bära nackskydd med ryggställning, men det kunde ju ha varit så mycket värre! Tänk om han brutit ryggen eller blivit förlamad liksom. Och vilken tur att han alltid har hjälm på sig. (Det var för övrigt ett hack rakt in i hjälmen efteråt, precis där hans lilla blödning satt i huvudet.) Usch, läskigt.

Det här innebär dock att han kommer att ha det lite jobbigt med att göra saker framöver, t.ex. med personlig hygien, hushållssysslor, hjälpa till med att ta hand om lilla Emma o.s.v. För han får absolut inte vrida eller böja ryggen det minsta eller lyfta något tyngre, helst inte bära något alls och så. Skulle han göra detta ändå så kan det kunna bli fällknivseffekten, alltså att kotan i ryggen går av. Det får bara inte hända. Promenader får han ta med två kryckor, men arbeta får han känna av lite själv vad han klarar av senare. Han är ju inte skogshuggare som tur är, utan sitter vid dator hela arbetsdagen. En av läkarna sa att hans arbete skulle kanske vara påverkat i ca 6 månader framöver. Det är väldigt länge det.

Hädanefter är det alltså jag som tar hand om det mesta här hemma. Inköp, matlagning, städning, Emma plus de saker han själv inte klarar av att göra. Vilket faktiskt är en hel del. Jag har nog först nu ett par dagar senare insett vilket jobb det kommer att bli den närmsta tiden. Tänk själv att inte kunna lämna ditt minsta barn ensam med sin pappa, jag måste ju alltid vara i närheten om något händer. Hon kan ju t.ex. trilla eller klämma sig eller stoppa något hon inte bör stoppa i munnen. Hon är ju bara 1,5 år och hittar ständigt på nya bus överallt. Och min man får varken böja sig ner eller lyfta upp henne. Jag kan alltså inte gå ut på egen hand eller inte ha koll alls. Man kan inte smita ut när hon sover eller sitter och äter, för han kan ju inte ta upp henne ur varken spjälsäng eller barnstol.

Vi har fått avboka allt vi planerat in nu före och kring jul. Det blir t.ex. inget glöggmys i år och inget firande i Skåne eller i Eskilstuna. Läkaren har förbjudit längre bil- och tågresor och ordinerat vila och att ta det lugnt. Fast – det är rätt skönt att vara hemma och mysa också! Så man skall ju absolut inte klaga. Vi är så otroligt tacksamma att det inte gick sämre än så här.

Så nu är det en rätt bra tidpunkt att säga farväl till bloggen på ett litet tag framöver – åtminstone över jul – så får vi se vad som händer och sker efter det. Jag lär ha lite fullt upp ;-)

olycka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: