Dagis / Inskolning pågår


20130906-154232.jpg
Nu är snart första veckan av inskolningen på dagis klar. En vecka kvar sedan. Det går bättre, men jag har ofta upplevt att Emma kanske inte får det engagemang och den uppmärksamhet hon behövt för att knyta an till både personal och nya kompisar. Jag vill ju såklart att hon ska känna sig trygg där och veta vilka fröknarna är och att hon kan gå till dem om det skulle vara något. Känner inte att vi riktigt är där ännu.

En fröken skall ha både tid och lust att engagera ett nytt barn i lekar och göra så att Emma får umgås med de andra och vänja sig med alla i gruppen. Just nu tycker jag mest att hon får lalla omkring ensam och titta på allt och det är inte så många i personalen som säger något till henne eller ser efter vart hon tar vägen. De ägnar väldigt mycket tid åt andra barn som redan är inskolade och som egentligen inte behöver den uppmärksamheten längre. De sitter gärna i grupp i sandlådan med några få barn och pratar, ibland vrider de inte ens på huvudet för att ha koll på vart vissa är eller vad de gör. Flera gånger har jag tänkt att det är tur att jag funnits där. Vad hade hänt om jag inte varit det?

Emma är den enda som skolas in just nu, så jag tycker inte att det borde vara något problem att ägna lite extra tid åt henne också nu. Det gör lite ont i mammahjärtat när man ser henne stå där och stirra storögt på avstånd och se bekymrad ut. Hon är ju trots allt minst på hela avdelningen med tjugo barn.
Jag har gripit in många gånger och lekt med henne och tagit henne till de andra barnen, men som förälder som skolar in skall jag ju egentligen bara finnas där i bakgrunden och inte vara så aktiv. Det är ju personalens jobb att vara där och visa att de finns och aktivera.

Så idag sade jag faktiskt till Emmas mentor och fröken hur jag kände och vips så blev allt mycket bättre. Emma har lekt med andra och fått vara med lite mer, fröken har funnits i närheten nästan hela tiden och Emma har varit på ett mycket bättre humör. Skrattat mycket. Åkt rutschkana. Grävt i sandlådan. Kastat sand. Samlat löv. Det var verkligen skönt att få det sagt. Och att fröken tog det så bra och förstod.

Nästa vecka (om allt går bra) skall jag försöka lämna Emma ensam på dagis en stund. Tror att det kan vara dags, om det fortsätter som idag.

emmadagis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: