Egypten – min reseberättelse


img

Så var sommarens resa till ända. Vi har haft sexton underbara dagar fyllda av upplevelser i afrikanska Egypten. Nu när man kommit hem känns det lite konstigt att inte ha något inplanerat varenda dag. Vad ska man nu hitta på?

Vi hade läst att det skulle vara extra varmt den här årstiden i Egypten. Upp till 50 grader. Egypten är ett av världens
solsäkraste länder – i vissa delar regnar det inte en enda dag på året. Helt otroligt.

Det gick inga charterresor från Göteborg utan flygbiljetterna och hotellen hade vi bokat på egen hand via internet hemma. Detta gick för oss på ca 11.000 SEK per person. Totalkostnaden för resan räknade vi ut när vi kommit hem. Vi hade gjort av med en hel del mer än vad vi hade beräknat ifrån början. Ovanligt..;-) Vi spenderade upp ytterligare ca 10.000 vardera, men då levde vi hyfsat gott, unnade oss en del lite dyrare men bekvämare alternativ och snålade inte.

heart
EGYPTEN / DEL 1 / El Gouna

Vi anlände med flyg från Landvetter i Göteborg till Cairo lördag eftermiddag den 4:e juli. På flygplatsen möttes vi vid ingången av soldater med vapen – vilket vi senare förstod var standard i Egypten. Här finns beväpnade soldater överallt. Troligtvis en efterföljd av den turistmassaker som skedde här någon gång på 90-talet då nästan 60 turister avrättades av terrorister. Någon sådan händelse har inte inträffat efter detta – kanske tack vare alla dessa poliser. Egypten har väldigt låg brottlighet. Men lite läskigt var det att se alla dessa vapen förstås. På alla hotell fanns vakter och när man passerade dem fick man antingen visa vad man hade i väskan eller så röntgade de innehållet på löpande band – så som man brukar göra på alla flygplatser.

En maskförsedd kvinna i muslimsk beklädnad uppmanade oss barskt att fylla i ett papper om inresetillstånd och slussade oss sedan vidare till en annan kvinna som tog foto på oss med en värmedetektor-kamera. Tydligen var de extremt oroliga för att få in den elaka svininfluensan i landet och hade därför vidtagit denna extra säkerhetåtgärd. De fotograferade anisktena på oss för att se om vi led av någon feber.

Vi var många turister som trängdes vid ingången, vilket var lite omtumlande efter resan. Efter det blev vi uppmötta av chauffören från vårt hotell som stod med en skylt med namnet ”Dahlgren” på. Allt gick bra och tillslut fick vi lämna tumultet på flygplatsen bakom oss.

Vi stannade bara en natt på hotellet närmast flygplatsen för att redan dagen efter ta oss med Egyptair till den mindre semesterorten El Gouna. Cairo skulle vi återvända till i slutet på vår resa och uppleva fem dagars storstadsliv där. Innan vi reste vidare var vi lite nervösa över hur seriöst det egyptiska flygbolaget skulle vara men det var glädjande att både planet och servicen var av mycket hög kvalitet. Allt var nytt och superfräscht. Bättre än på svenska flygbolag.

Anlände till El Gouna och blev direkt haffade av en taxichaufför med ett riktigt ras till taxibil. Han tjänade nog en rejäl hacka på vår tur till hotellet, men som turister i ett helt främmande land visste vi inte riktigt vad allting borde kosta. Det lärde vi oss bättre efter ett litet tag. Vi skramlade fram på den timslånga vägen från Hurghada till El Gouna i trettiogradig kvällsvärme och arabisk musik skrålande i högtalarna.

I El Gouna levde vi gott på ett idylliskt hotell nära havet. Vi solade, badade, åt god mat och rökte vattenpipa i en hel vecka. På dagarna hade vi ca 40 grader men på kvällarna blev det svalare och man kunde till och med stänga av AC:n på rummet och slå upp balkongdörrarna på vid gavel ibland. Det blåste en frisk vind under dagarna som gjorde att vi härdade ut värmen.

Det var en liten håla vi befann oss i och här hände inte mycket. Det passade oss rätt fint eftersom vi behövde känna att vi hade semester och att vi nu kunde varva ner på allvar. Vi gick mycket på stan och åt goda middagar på stadens olika restauranger. Det blev både thai, grekiskt och en av kvällarna bjöds vi på äkta egyptisk mat. Vi blev bjudna på en salig blandning av godsaker utav en man i lång traditionell galabyya. Man åt förstås förrätten med händerna och till maten serverades det iskallt (!) egyptiskt rödvin. Vinet var inte direkt någon höjdare, men fick duga. Egyptisk mat
består av olika bönor och kycklinggrytor, kebab, sallader, soppor, ostar och bröd – allt är rätt flottigt men det var gott. Efterrätterna bestod av olika kakor och bakverk med honung bland annat. Brödet påminde om svenska wienerbröd.

Personalen på vårt hotell var supertrevlig och servicen mycket bra. Alla var mycket vänliga, hjälpsamma om vi hade frågor och stämningen kring poolen och baren på dagarna var familjär. Jag kom på mig själv att tänka tanken att flytta dit. Köpa ett eget litet hus med kupoltak, stor terass och pool där vid havet. Vi hade vår favoritservitör, en glad och humoristisk Hassan som passade upp oss hela tiden och som vi hade en del riktigt roliga konversationer med. Vi pratade mycket om det arabiska vardagslivet och fick bl.a. veta att månggifte var normalt här. Man fick lov att
ha upp till fyra fruar. Jag skämtade med en busschaufför vid ett tillfälle att om han hade kommit till Sverige och haft fyra fruar så skulle han bli kallad ”slyna” (vilket jag sa på svenska). Det roliga var då att han faktiskt förstod ordet ”slampa” och började asgarva…hahaha. Typiskt..;-) Annars var de andra turisterna på hotellet mestadels tyskar och egyptier från andra varmare delar av landet. Egyptier semesterade själva här för att hettan var mer uthärdlig och vinden fläktade skönt här. Vi träffade faktiskt inte på en enda svensk förrän strax innan vi skulle resa hem till Sverige. I de större städerna var majoriteten spansktalande turister.

Inne i det lilla centrumet av El Gouna fanns ett torg med en scen där magdansöser uppträdde bland annat. Mycket arabisk musik och glittrande kläder. Där fanns en mindre marknad där man kunde köpa allt från kopior på märkesväskor, alabasterartiklar, sandaler, smycken och traditionella egyptiska kläder, hantverk m.m. Naturligtvis
skaffade vi varsina galabyyas för att smälta in lite bättre i de större städerna vi skulle resa vidare till sedan. Araber uppskattar inte alltid att man som kvinna visar bara ben och går i linnen med djupa urringningar. Speciellt inte i närheten av deras moskéer och de finns överallt. Jag köpte en lång mörkt blå kreation med korta ärmar och guldbroderier framtill, Gunnar en halvlång vit skjorta med långa ärmar. De var svala och sköna att ha på sig. Speciellt Gunnar fick under resan en massa komplimanger från diverse egyptier. De tyckte nog att det var roligt med västerlänningar som klädde sig som dem.

Vi fick givetvis känna av de envisa försäljarna här som gjorde nästan precis vad som helst för att man skulle handla av dem och komma in i deras butiker. Man fick verkligen värja, stålsätta sig och bestämt säga nej annars satt man där tillslut och drack egyptiskt mynta-thé i deras lilla shop…haha. Man vande sig tillslut vid allt tjat och lockades inte till att köpa något onödigt eller titta åt sådant man inte var intresserad av alls. Det var bara att gå förbi med bestämda steg och tacka nej. Jag handlade inte särskilt mycket här annars – det blev en vacker silverring med en stor lila sten infattad i ett strasshjärta, en lila tunn sjal, några limpor cigg och en flaska Baileys att ha vid behov under resan..;-)

Vi badade bara en enda gång i havet då vi tog oss till en liten ö med båt en bit från hotellet. Men vi föredrog faktiskt poolen. Havet var salt och man blev rejält klibbig. Det var dessutom mycket långgrunt och jag gillade inte havsbottnen. Jag kan vara lite gnällig med sådant..;-)

Med en 20-minuters färd med buss så hamnade man i Marinan – en exklusivare del av El Gouna. Här låg lyxyachterna på rad och butikerna var fyllda av äkta märkesvaror. Hamnen kantades av schyssta lite dyrare restauranger med både franska, italienska och indiska kök. Alla hus var nybyggda här och vi promenerade runt ett tag, beundrade
de stora båtarna, tog en drink för två (Lovers from Paris) och åt en jättegod indisk middag.

Både unga som gamla rökte shisha på caféer och barer runtomkring. Man drack sitt kaffe, pratade med vänner och rökte. Det fanns många olika smaker som t.ex. äpple, körsbär, melon m.fl. Det kändes exotiskt och gav en god eftersmak i munnen.

När datumet för avresan till staden Luxor började närma sig för oss, hade vi planer på att boka bussresa dit från Hurghada. Hurghada är en av de större turistmålen i Egypten förresten, och vi spenderade en dag där när vi skulle lösa bussresan. Det var en riktigt snuskig stad, smutsig, fallfärdig – ett enda stort ghetto. Hotellen där höll kanske en god
standard – vad vet jag – men omgivningarna och folket där gjorde inget gott intryck på mig. Vi var inne på flera lite finare hotell för att fråga efter vägen till resebolagen men upptäckte att ingen av de som arbetade där kunde någon engelska. De hade inte ens någon karta att visa oss över staden. Helt jävla otroligt. Och frustrerande i denna värme.

Efter mycket velande fram och tillbaka så fann vi äntligen ett par bussbolag. Att åka buss skulle ta ca fyra timmar. Det verkade dock rätt omöjligt att få tag på några biljetter. En buss var sönder och på ett annat resebolag var man tydligen tvungen att boka biljetterna ett visst klockslag innan  man skulle åka. Tomhänta och lite besvikna tog vi oss tillbaka till El Gouna. Jag helt slutkörd och mycket lycklig över att vara tillbaka i den lugna och sköna semesterorten igen. Jag ska
aldrig någonsin mer besöka Hurghada, sa jag efteråt.

Efter många om och men så blev vi erbjudna en privatchaufför med bil från Hurghada till Luxor. Det kostade betydligt mer än bussen, men vi hade inget val och bilen skulle vara modern med fungerande AC. Hotellet i Luxor var redan var inbokat och klart sedan länge, så dit måste vi ju ta oss. Vi bestämde oss snabbt, för någon buss verkade det vara  omöjligt att åka med.

På avresedagen kom vår bil och mötte upp oss vid busscentralen. Taxichauffören var inte heller så duktig på engelska men vi kunde göra oss lite förstådda i alla fall. Färden tog oss rakt ut genom öknen och upp i bergen. Här fanns absolut inget att se på många mil. Det tog oss ca sex timmar att komma fram och under vägens gång blev vi stoppade i flertalet vägkontroller där vår chaufför oftast fick kliva ur bilen och föra en del stundtals livliga diskussioner med de beväpnade vakterna. Antagligen blev vi stoppade på grund av att vi var turister och vi åkte vanlig personbil. Övriga turister tog sig fram i större resesällskap i turistbussar.

Första gången vi stoppades blev vi faktiskt lite rädda för att vi skulle bli lämnade där ute i den stekheta öknen med alla våra väskor och vara tvungna att gå till fots tillbaka. Eller att vi skulle bli rånade av de beväpnade vakterna. Men så blev det som tur var inte och vi kunde fortsätta. Resterande tillfällen vår bil blev stoppad fick vår chaufför muta de inte alltför vänliga vakterna med pengar för att vi skulle få åka vidare. Det var skönt att tillslut anlända till Luxor trots hettan där. Det var sen eftermiddag och termometern utanför vårt hotell intill Nilen visade på 48 grader. Puh.

heart
EGYPTEN / DEL 2 / Luxor

Svettigt. Det kan man lugnt säga att det var i Luxor. Man fick stiga upp snortidigt för att hinna utforska staden innan solen gick upp och det blev för varmt att vistas ute. Så klockan fem var ingen ovanlighet att vi klev upp, åt en stärkande continental frukost och gav oss iväg. Vid 6 eller 7-tiden på mornarna började så solen gå upp och man blev genast helt fuktig över hela kroppen. Gick man bara ett par kvarter fick man stanna med jämna mellanrum för att dricka vatten och
hämta andan. Mestadels tog man sig fram med taxi eller häst och vagn här, det var behagligare. Man fick förhandla en del och komma överens om ett rimligt pris.

Hotellet var helt okej. Skulle vara 4-stjärnigt men vi tyckte det var något skabbigare än så. AC:n på rummet fläktade lite sämre och dessutom var personalen inte alls lika trevlig – mer snorkiga – och minibaren var tom. Hotellets tillhörande pool med bar var belägen ombord på en båt vid kanten av Nilen. Vi badade ett par gånger där och vi fick även fotmassage och pedikyr eftersom fötterna ömmade av både värme och långa promenader. Det var riktigt skönt. Vi drack god egyptisk öl ”Sakkara”, såg på solnedgången och alla de små segelbåtarna med höga master ”Felucker” som är typiska för Nilen.

Här hade vi planerat in att se det mesta som var värt ett besök under fyra dygn. Luxortemplet, Karnaktemplet, Konungarnas dal med alla gravkamrarna m.m. Och vi var faktiskt jätteduktiga – vi hann med allting – även två museum. Det ena var ett mumifieringsmuseum där man fick veta mer om hur den processen gick till för flera tusen år sedan och det andra var ett museum med en del saker de funnit i templen och gravarna runtomkring i Thebe/Luxor. De flesta mer intressanta sakerna befann sig dock på det stora muséet i Cairo – men det skulle vi också besöka så småningom.

En av kvällarna intog vi en lyxig middag på det anrika och pampiga hotellet Winter Palace i staden. Där bor både kungligheter och kändisar när de är på besök. Hotellet låg nära, var byggt på 1800-talet och hade en typisk brittisk kolonial stil och en underbart vacker park på baksidan. Här vistades nog en del av de upptäckresande och arkeologer
som på 18 och 1900-talet gjorde sina stora gravfynd i området.

Under vår sightseeingtur i det fantstiska Karnaktemplet träffade vi vår duktiga guide, Tarek. En ung välutbildad och certifierad guide som vi sedan anlitade som vår helt egna guide även kommande dag i Konungarnas dal. Han hade egen chaufför och stadens nyaste bil av årsmodell 2009. De tog oss vart vi än ville åka och det kändes riktigt lyxigt. Tarek hade pluggat egyptisk historia i fyra år och visade oss runt i flera timmar. Vi såg ofantligt höga obelisker, långa sfinxalléer och fantastiska pelare fulltecknade av målningar som trots översvämningar av Nilen och korrosion fortfarande var bevarade. Helt otroligt. 4000-5000 år gamla och fortfarande fanns de här framför oss.

Konungarnas dal var faschinerande. Den här platsen har man läst om i åtskilliga böcker och sett i TV-dokumentärer. Det låg beläget ca 30 minuters bilfärd från Luxor och där var bokstavligt talat – tyst som i graven. Man hade typ kunnat höra en knappnål falla där i sanden. En perfekt viloplats att begrava sina döda faraoner på alltså. Ungefär 60 gravkamrar hade man hittills upptäckt här. Många av dem hade fått besök av plundrare för många år sedan men ett fåtal hade grävts ut som inte hade skändats redan och dess föremål och mumier hade funnits kvar vid öppnandet. Alla föremål förutom en och annan granitsarkofag – samt Tut Anch Amuns mumifierade ömtåliga kropp hade dock flyttats till det berömda Cairomuséet. Varje besökare på området fick gå in i tre gravar på sin entrébiljett. Det var mycket spännande och vi fick höra många historier om livet de levde, såg många välbevarade statyer och tittade på hieroglyfer och målningar. När man står där bland alla trånga gångar in i bergen kan man inte hjälpa att tänka på hur många fler gravar som kanske finns där – men som ännu inte hittats.

Vi besökte även Hapshetsuts dödstempel – hon var en av de kvinnliga faraonerna som regerade en gång. Det var även där den blodiga turist-massakern på 90-talet hade skett. Det vimlade därför av extra många beväpnade vakter där för att förhindra att något sådant skulle återupprepas. Massakern orsakade på sin tid en kraftig nedgång av turismen
i landet och eftersom många livnär sig på allt som har med turister att göra i Egypten blev det naturligtvis ett kraftigt bakslag och ekonomin blev usel i landet. Många påbörjade hotell- och lägenhetskomplex står ännu bara halvfärdiga exempelvis.

På vägen tillbaka till hotellet besökte vi en by där det fanns en hel del hantverkare. De gjorde helt perfekta inristningar på tavlor med sina små mejslar och små statyer i olika stenmaterial. Vi köpte en svart liten statyett av den egyptiska gudinnan Isis – kärlekens gudinna. Hon hade utbredda stora vingar. Tänkte det skulle passa att ha henne på vår lilla hylla ovanför sängen hemma..;-)

Vi ville gärna åka tåg till Cairo från Luxor. Och åka på dagtid för att kunna se lite mer av landet vi passerade. Dagen före vår planerade avresa tog vi därför oss med hästdroska till centralstationen för att boka biljetter. Vi fick dock olika besked vart vi än frågade på stationen. Någon sa att det bara fanns natt-tåg, en annan att turister inte fick lov att åka på vissa av deras tåg tack vare den sämre säkerheten och till sist var det någon som sa att biljetterna var slutsålda sedan
fjorton dagar. Vår guide Tarek räddade oss tillslut och lyckades fixa två flygbiljetter till oss med kraftig rabatt. Han var verkligen en klippa. Skönt med någon som talade god engelska och förstod sig på allt i landet. Så det blev Egyptair ännu en gång alltså och inte mig emot. Bekvämt och smidigt till skillnad mot ett tåg som skulle kosta ungefär lika mycket och ta oss 9 timmar.

Vi anlände väl till storstaden Cairo.

heart
EGYPTEN / DEL 3 / Cairo

Det är verkligen en stor stad, Cairo. Här bor ca 7 miljoner invånare och det märks verkligen. Det myllrar av liv och rörelse överallt. Det är stora kontraster mellan rikedom och fattigdom här. Bland de största överdådiga lyxvaruhusen i flera våningar vandrar gatuförsäljare på vägarna utanför – de säljer bland annat pappersnäsdukar till de som susar runt i trafik-kaoset omkring dem. Det är aldrig riktigt tyst i Cairo. Här tutar alla i sina bilar dygnet runt. Kanske blir det lite
lugnare sent på nätterna, då använder vissa av förarna helljuset och blinkar till varandra istället. Att hålla sig i sina vägfiler verkar ovanligt här, man kör oftast flera bilar i bredd i samma fält och tutar om man skulle råka komma för nära någon annan eller om någon skall svänga av. Att gå över en vältrafikerad gata kan betyda att man får vänta en liten stund och sedan kryssa, springa mellan fordonen.

Vi blir förvånade att det inte är varmare än i El Gouna här. Vi hade hört att värmen skulle vara olidlig. Det blåser dock inte något särskilt så 40 grader känns rätt tufft emellanåt ändå. Vårt hotell ligger en bra bit utanför city – i Giza – nära grannar till de världsberömda pyramiderna på sin platå. Man såg dem extra tydligt uppifrån hotellets takterass där vi intog några kvällar med arabisk underhållning i bakgrunden. Livemusik i form av två män med fez på huvudet. Haha. Det var ett stort hotell i modern design och varje morgon beställde vi roomservice och intog en supergod frukost på
sängen.

Första heldagen i Cairo ville vi besöka pyramiderna. Det verkade vara ont om vanliga billigare taxibilar som körde i vårt område. Vanliga taxibilar var svarta och vita här i staden. Vi antog därför att det skulle bli extra knepigt att haffa en sådan när klockan bara var sju på morgonen och vi ville åka iväg. På hotellet fanns det dock taxi-service, med AC-utrustade nyare bilar och egen chaufför. Så vi valde en sådan. Föraren skulle vänta i bilen medans vi besökte pyramidområdet och sedan ta oss tillbaka eller vart vi än ville efter det. Dock var chauffören lurig av sig och frågade nästan direkt hur vi ville ta oss runt på Gizaplatån – med kamel eller häst? Jag frågade om man var tvungen att välja något av dem för att ta sig dit och fick svaret ”ja”. Eftersom vi hade snackat en del om att rida kamel någon gång under vår resa så sa vi därför att kamel hade varit roligt. Han tog oss då med till en liten bakgata vid sidan av pyramidområdet där blev vi hänvisade till en kameluthyrare som tog fett betalt för att vi skulle ta oss ut i öknen på hans skabbiga djur. Vi häpnade lite över priset först – eftersom allting annat verkade hyfsat billigt – men lade ingen större vikt vid det förrän senare igen. Sedan fick vi vänta i säkert en halvtimme vid en liten sidoingång till pyramiderna – men det visste vi ju inte då – att det inte var den riktiga ingången. Medans vi väntade sprang en liten grabb i sällskapet tydligen iväg och köpte våra inträdesbiljetter i kassan till den riktiga entrén och sedan fick vi efter ännu en liten säkerhetskontroll komma in på området. Tur var väl det – för på den här slummiga bakgatan pågick någon slags festlighet med skolelever som firade sommarlov – och vissa av dem
uppträdde lite hotfullt. De körde fram och tillbaka i bilar helt intill oss – vissa i hög fart – och sprutade med stora vattenpistoler och doftsprayflaskor på varandra genom fönsterrutorna. Är det så här man roar sig som ung i Egypten undrade vi förvånat. Vid ett tillfälle tog vår kamelskötare upp en stor sten från marken – för att kasta mot de som eventuellt skulle spruta något på oss eller på våra kameler som verkade uppstressade av all hög musik och skrik. Min kamel var nervös, speciellt när den fick lite spray i ögat och skötaren gjorde en ansats att sätta av efter förövarna på sin häst och med min kamel i koppel efter sig. Jag kan säga att jag var måttligt road själv – hade kamelen börjat springa hade jag nog inte lyckats hålla mig kvar på den.

Vi red därefter två timmar i stark hetta rakt ut i öknen och tog en massa fina fotografier. Besökte sfinxen m.m. Vi fick en egen hästburen guide med oss från kameluthyraren som lät oss stanna då och då, ta foton, visade oss ruinerna från byn nedanför pyramiderna där de som en gång byggt pyramiderna hade levt. Vi blev t.o.m. tillfrågade av en beväpnad vakt om vi ville klättra upp på en av pyramiderna – men eftersom vi hade läst i diverse böcker att sådant var strängt förbjudet så vi tackade vi nej. De var ändå så höga att man fick yrsel av att bara titta upp på dem. Det finns egentligen nio pyramider på området, men det är bara tre som är riktigt stora och berömda. Cheops, Chefren och Mykerinos. De andra var små och inte lika välbevarade och magnifika.

Vi sa att vi ville ta oss in i Cheops – den största av dem – men av någon underlig anledning tyckte vår guide att vi inte skulle göra det. Han sa att vi bara skulle bli besvikna efteråt. Att man gick böjd i långa trånga gångar med andra svettiga turister i flera hundra meter och att när man väl var framme i pyramidens inre ändå inte skulle se något speciellt. Vi blev lite besvikna av det svaret eftersom vi hela tiden sett fram emot att få gå in i Cheops och se gravkammaren, stora galleriet m.m. men vi tänkte då att han säkert hade rätt i vad han sa. Efteråt förstod vi att de säkert inte hade haft möjlighet att köpa de särskilda biljetter som krävdes för att få gå in i pyramiden. Det kanske hade varit för många i den kön? Eller så ville de helt enkelt inte betala extra pengar för det inträdet – allt för att kunna tjäna mer på sin affär med oss och kameluthyraren. Så vi återvände till vår lilla sidoingång, lämnade kamelerna och begav oss hemåt. Vår taxichaufför fortsatte ge sken av att det var ytterst farligt för turister att vistas utanför hotellet och bege sig ut på stan på egen hand. Antar att det var för att han ville att vi skulle anlita honom varenda dag för dyra pengar och kunna åka ”säkert”. Något som var rätt överdrivet. Vid ett tillfälle skulle vi handla en flaska vatten i en butik – jag fick sitta kvar i bilen och han följde med Gunnar som säkerhetseskort. Löjligt.

Efter pyramidbesöket förstod vi att vi åkt på lite av en blåsning. Sidoingången var inte den riktiga entrén – det fanns en mycket större entré där alla turistbussar stod på rad utanför. Men den ingången hade vi inte fått se alls när den lurige taxichauffören hade tagit oss till platån. Förmodligen hade han fått provision från kameluthyraren att ta med ovetande turister till kamelstallet vi hamnade på – bara för att göra sig en hacka själv. Vi fick också veta att man inte alls behövde rida kamel eller häst för att ta sig in på området. Det gick fint att även promenera in. Nåväl, det var ju lite störande att vi varit så naiva men vi hade trots allt haft lite kul i öknen på våra kameler. Vi bestämde i alla fall att komma tillbaka till Cheops och att gå in i den dagen före vi skulle resa hem till Sverige igen. Och vi skulle även strunta i den kassa taxikedjan på hotellet – vi skulle klara oss bra själva från och med nu. Och så blev det. Och det var jättebra.

Det blev stora entrén – den riktiga – den andra gången. Och visst – det kanske inte fanns så mycket att se förutom en granitkammare med pefekt formade stenblock och en sarkofag i ett kolmörkt rum längst in i pyramiden. Och visst – gångarna var hemskt trånga och fyllda med svettiga turister – men det var absolut värt besväret. Det stora galleriet var helt fantastiskt att få se och man var helt förundrad över hur de en gång hade kunnat bygga sådär exakt – helt utan
maskiner – bara med enkla handverktyg av flintasten och hjälpanordningar i trä. Sjukt helt enkelt. kanske hade egyptierna hjälp från utomjordingar trots allt?..;-)

Vi träffade på en mycket bra ny privatchaufför. Han ställde inga frågor eller tjatade om att vi var tvungna att vara försiktiga överallt. Han tog oss vart vi än ville åka i staden och gjorde inga försök till att lura oss på några pengar. Han väntade troget på oss tills vi var klara på varje ställe vi besökte och nämnde bara kort vilka platser vi passerade och
gav oss lite goda råd. Honom anlitade vi de sista tre resterande dagarna i Cairo. Ena dagen åtta timmar, andra dagen sju timmar och sista dagen körde han oss till flyget.

Vi besökte det enormt lyxiga varuhuset i Cairo, Citystars. Här kunde vi ha flanerat i flera timmar men istället inhandlade vi snabbt lite presenter, tog en svalkande glass på ett café och åkte vidare till Citadellet – en gammal försvarsfästning från 1200-talet högt belägen över staden med Cairos största moské inuti, Mohammad Ali. Det var en fin välbesökt moské. Ingen av oss har någonsin besökt en sådan tidigare, så det var lite intressant. Man skulle ha längärmat på sig som kvinna och alla fick ta av sig sina skor för att få komma in. Det var dock förbjudet för turister att vistas där under själva gudtjänsterna.

En kväll på vårt hotell fick vi bevittna ett äkta egyptiskt bröllop. Det var ett jäkla liv – och lite roligt att få se. De var ett stort följe. Antagligen hade de intagit sin middag på en av hotellets restauranger. Vi förstod att de två som gifte sig hade det lite bättre ekonomiskt ställt än många andra som bodde här. De bar vackra kläder och smycken och hade flera musiker med sig som spelade olika instrument i lobbyn. Musiken var öronbedövande när paret avslutade med en dans i
vår entré innan de gick vidare.

En av dagarna åkte vi till Cairos berömda marknad Khan-El-Kahlili. Marknaden består av en massa ringlande små gator fulla av marknads-stånd och butiker. Man hade nog lätt kunnat gå vilse. Här köpslog vi med diverse försäljare och jag tyckte att det var skitroligt..:-) Mestadels fanns här egyptiska souvernirer, antikviteter, kopior på märkesväskor, vattenpipor, kläder, tyger, kryddor och en massa juvelerare som sålde smycken i äkta guld och silver. Jag köpte en väska som jag prutade riktigt duktigt på och som jag efter mycket tjat tillslut betalade mindre än hälften av ursprungspriset för. Tyckte jag var grymt bra då…haha. Köpte även några ringar och ett halssmycke. Gunnar var inte köptorsk på något alls. Vi gick runt i ett par timmar och satte oss på ett fik nära en moské mitt i vimlet, tog en iskall Coca Cola, njöt av atmosfären och tittade på allt folk som också shoppade där.

Det stora muséet i Cairo var också en spännande upplevelse. Det räknas som ett av världens mest fantastiska muséer. Här hade man samlat alla skatter och de mest välbevarade farao-mumierna man hittat i gravarna i Konungarnas dal. Thut Anch Amun’s dödsmask finns t.ex. här. Och hans smycken och allt annat (ca 5000 objekt) som funnits i hans grav när de upptäckte den. Jättestora sarkofager i rent guld, jättestatyer, urnor – allt fanns bevarat. Tyvärr var fotografering strängt förbjudet.

Muséets avdelning med mumier innehöll ca 10 kungar och drottningar. Lite kusligt att se dem ligga där med sina inlindade kroppar, förvridna intorkade ansikten men med tänder, naglar och hår i behåll. Så otroligt gamla, födda ca 1500 år före kristus. De skulle bara ha vetat vart de en gång skulle hamna. Att de inte fick sin eviga vila i en stilla grav utan istället blev utställningsobjekt och betraktade av miljontals nyfikna turister i en glasmonter. Vi har ännu inte drabbats av något dåligt – så troligtvis är faraonernas förbannelse bara en sägen..;-)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: