
Inte nog med att jag har problem med nacke/rygg och höger arm just nu, igår drabbades jag också av en allvarlig allergichock. Jag mår okej nu igen, men igår var en helvetes-dag. Eftersom jag har så ont har jag varit tvungen att kombinera olika smärtstillande mediciner de senaste dagarna, troligtvis var det just detta som orsakade min akuta allergichock.
Jag vaknade tidigt och tyckte det var konstigt att jag inte såg så bra, kände mig svullen i ansiktet och ögonen kliade hela tiden. Ville inte väcka min sambo som sov gott (detta var innan hans väckarklocka hade ringt) så jag gick upp och beslöt mig för att spola ansiktet med kallt vatten och ta en dusch. Vad jag såg i spegeln var ingen vacker syn, kan jag intyga. Ögonlocken var totalt igensvullna och det kliade som sagt i både dem och i hårbotten och kring halsen. Misstänkte att det kunde bero på en salva jag sovit med under natten som jag inte hade använt tidigare, mot muskelvärk. Efter en snabb dusch kände jag mig dock lite bättre och svullnaden såg ut att gå ner. Tog en kopp kaffe, en Ipren och vilade.
Min sambo vaknade ungefär en timma senare och skulle upp till jobbet, men strax innan han skulle gå kände jag plötsligt att allt blev fruktansvärt mycket värre och att jag kunde inte andas. Jag fick total panik och grep efter saker och ramlade ner på knä på golvet och det enda jag kunde väsa fram var att han skulle ringa 112. Jag kunde knappt prata, än gå. Svettades som en gris och skakade i hela kroppen. Blev i alla fall utsläpad direkt till bilen och åkte i ilfart till vår vårdcentral bara ett par kvarter bort. Det hade tagit för lång tid att vänta på ambulans. På plats fick jag genast hjälp av tre sköterskor och en läkare. Jäklar vad rädd jag var. Förstod att det var bråttom, jag fick knappt någon luft alls nu. De blev nog rätt skärrade där på vårdcentralen också, verkade inte helt vana vid att få in akutpatienter där. Jag fick spruta med andrenalin (som gav mig hjärtklappning, illamående och stickningar i kroppen) samt kortison för att vidga mina luftrör. Jag fick även andas in någon sorts gas som skulle öppna luftvägarna mer. De stack diverse nålar i mig och efter drygt en halvtimmes kämpande vände det och jag kände mig lite bättre. Mitt blod fick bra med syre igen och min puls återställdes. De kontrollerade mig ungefär var 5:e minut och efter ett tag kunde jag andas relativt normalt igen, men var såklart rätt andfådd fortfarande. Det beslöts om att jag skulle tas med ambulans till Sahlgrenska sjukhuset för observation under det närmsta dygnet, för de kunde inte utesluta att jag skulle få fler attacker. Ingen visste ju till 100% säkert vad som orsakade detta ifrån början.
Efter ambulansfärd och väntande i sjukhusets korridor under ett par timmars tid meddelade jag i alla fall min läkare där att jag ville återvända hem. Det kändes ju bättre nu – stabilt – och det enda som var annorlunda var att jag fortfarande var helt skakig i kroppen och fruktansvärt trött och matt. (Adrenalinet gör att man blir skakig.) Jag behövde akut sova helt enkelt, och eftersom det kunde dröja flera timmar till innan jag kunde få en sängplats på någon avdelning så skrev de till slut ut mig trots protester. Sjukhusbritsen jag låg på var inte alls bekväm, och det var en plåga att sitta/ligga där med värken i min rygg/arm så länge. Så det blev färd till Apoteket på vägen hem, och nya smärtstillande medel (får aldrig mer äta Ipren t.ex.) Fick en pennspruta och kortison som jag skulle ta själv om jag råkade ut för fler attacker hemma. De senare två är något jag kommer att få bära med mig i handväskan resten av mitt liv, sa de på sjukhuset. In case of emergency. Jag kommer även att få en tid hos en allergolog som kommer att utreda exakt vad det var som jag blev allergisk mot. Kan ju vara bra att veta. Jag har aldrig varit allergisk tidigare.
Hade min sambo inte varit hemma och varit så snabb, är det osäkert om jag hade levt idag. Jag kanske hade klarat av att ringa 112 på egen hand, men jag hade nog hunnit tuppa av innan någon ambulanspersonal hade hunnit in i lägenheten. Otäckt var det, mycket otäckt. Jag är i alla fall hemskt glad över vår sjukvård här. Vilka fantastiska människor de är. Otroligt omtänksamma, hjälpsamma och snabba när det väl gäller. Vill rikta ett stort tack till dem alla.
Nu skall jag fortsätta vila. Ser just nu på serien ”24”, första säsongen. Sett 21 avsnitt = 21 timmar sedan i lördags. Bara 3 avsnitt kvar nu, och den är grymt bra! Imorgon skall jag till massör/kiropraktor. Då blir jag förhoppningsvis lite bättre i rygg/arm också!
